Philobiblon sive de Amore Librorum

Detta är ingen "blogg". "Blogg" är ett monstruöst ord. Detta är en nätjournal. Denna nätjournal kommer från och med nu och framöver att medelst himmelskt klara och övertygande argument att kämpa för livets absoluta mening: bibliofili, litteraturhistoria och bildning. I dagens Sverige har ärkefienden brett ut sig i form av bildningsförakt, bibliofobi, pöbelvälde och kvällspress. Jag, Antonius Magliabechius II, vitterhetens riddare, välkomnar din omvändelse, nätresenär!

Min bilder
Namn:
Plats: Stockholm, Hufvudstaden, Sweden

Jag är en hårt arbetande renässansmänniska tillika litteratör.

Mina huvudsakliga intressen är dekadent och symbolistisk lyrik, sekelskifteslitteratur, schamanism och runologi. Jag också en hejare på korybantisk dans och rasbiologins historia.

"Alldeles som korybanterna, som aldrig dansa utan i besinningslöst tillstånd, så äro också de lyriska diktarna från sina sinnen, när de dikta sina sköna sånger; de måste komma in under harmoniens och rytmens makt och bli gripna av backantisk yra." - Platon (427-347 f.Kr.)

20 december 2005

En rostig tisdag anno 2005

Jag fick en förfrågan tidigare om jag hade tillgång till en så kallad "rss-feed", ett påfund som jag efter lite efterforskningar förstod var nyttigt i "bloggvärlden". Nåväl. Nu har jag lyckats skapa ett svar på den frågan: ja. Det finns nu en "rss-feed" som återfinns på följande adress: http://philobiblon.blogspot.com/atom.xml .

Över till ett annat spörsmål. Efter gårdagens fryntliga läsning av Svenska Dagbladet har jag funderat mäkta över hur ända in i det innersta helvetet Sverigedemokraterna lyckats få en procents väljarstöd, och Feministisk infiltration en halv (!). Detta ger ju en sammanvägd skrämmande idiotpopulation på hela 1,5%, dvs. 135638,52 personer (dock med reservationen att det är beräknat på hela den svenska populationen 31 oktober 2005). Sverigedemokraterna är upplysningsvis ett pöbelparti som faktiskt hade fått större aktning av mig om det rensat ut alla kretiner och vågat ge partiet en gammelnazistisk touch som motvikt till alla de patetiska nynazistiska alternativ av idag. Samma sak gäller den ohyggligt fittskränande Fi, som frustande och aggressivt biter med sina vaginala käftar mot allt förnuft och all reson. Fi borde snarast öppet deklarera sin urmarxistiska grund och med det också sluta kalla sig feminister; vad de är ute efter är bara en ny klassuppdelning av samhället, dvs. inget nytt under solen. Nationalism, rasism eller klasstänkande: det är till syvende och sist bara primitiva förenklingar av en förvirrande värld, snuttefiltar som man kan ta till när världen inte är som man vill att den ska vara. Det är i princip lika svårt att omvända en rabiat feminist, ett skinnhuvud och en taliban. Varför? Jo, för att de alla har tagit till sig en skyddande förenklad världsbild; inkorporerat övertygelsen med sin identitet - och därmed skapat monster som bara samlar bräkande ja-sägare runt sig. Att debattera, rustad med sunda, kärnfriska argument, fungerar icke, ty om man ifrågasätter dårens babbel ifrågasätter man dennes hela existens. Gång på gång kommer idioterna att sjösätta regalskeppet Vasa eftersom ingen vågar motsäga Kung Övertygelse.

Vad rår då på detta monster? Pisk? Korsfästelse? Lagar mot idioti? ... Jag tror svaret är ganska enkelt: en återgång till poesi, konst och litteratur. Jag menar alltså konst i dess sanna mening, inte de hafsiga och oplanerade "happenings" som det postmoderna projektet besudlar världen med. Konst som fragmentariskt och otekniskt bara uttrycker ett subjekts nycker för stunden skapar bara ett barns infantila kludd; måhända rörande och lite gulligt, men i längden oerhört banalt. Äkta konst ska uttrycka sanning i dess högsta bemärkelse: Gud om man så vill. Dagens konst urlakar sanningsbegreppet och frågan om "god" och "dålig" konst blir ointressant. Detta i sin tur gör att allt kan vara konst vilket i sin tur ger att inget är konst. Dagens relativistiska diktatur har talat.

Det är dags att gå tillbaka till källorna och hämta friskt vatten för att kunna gå vidare.

Vi är de drivande.
Skrida är tidens lott:
tag det som bisak blott
i det förblivande.

O, allt det ilande:
över går snart dess törst;
men av det vilande
invigs vi först.

Gossar, låt ej ert mod
ödas i fartens brus,
flygförsök, ödslig sfär.

Kring allt står vilan god:
mörkret och dagens ljus,
blomman och boken här.

-Rainer Maria Rilke

11 december 2005

Renässans!

Det är dags att återkomma på Internet. Det behövs en motkraft till dagens förråade och monstruöst nivellerade vardag. Den största anledningen till mitt temporära avbrott från den mörka samtidsmiljön har att göra med att jag skriver på ett verk som skall revolutionera världsanden. Mer om det om en stund; nu skall jag spy på nobelpriset i litteratur. Förra årets nobelpristagare var en katastrof, årets likaså. Politiska ställningstaganden av Svenska Akademien måste attackeras! Att Elfriede Jelinek fick förra årets nobelpris i litteratur beror enbart på att Horace Engdahls fru antagligen sexvägrade en längre period. Detta års nobelpris hör till 70-talet. Pinter borde ha fått priset för många år sedan. Idag bör en poet få priset, inte minst eftersom poesi är den högsta konstformen människan förmått framställa. Det är antagligen anledningen till att så få förmår läsa poesi. Nej, Adonis i all ära, den som bör få nobelpris är snarare Tranströmer.