Philobiblon sive de Amore Librorum

Detta är ingen "blogg". "Blogg" är ett monstruöst ord. Detta är en nätjournal. Denna nätjournal kommer från och med nu och framöver att medelst himmelskt klara och övertygande argument att kämpa för livets absoluta mening: bibliofili, litteraturhistoria och bildning. I dagens Sverige har ärkefienden brett ut sig i form av bildningsförakt, bibliofobi, pöbelvälde och kvällspress. Jag, Antonius Magliabechius II, vitterhetens riddare, välkomnar din omvändelse, nätresenär!

Min bilder
Namn:
Plats: Stockholm, Hufvudstaden, Sweden

Jag är en hårt arbetande renässansmänniska tillika litteratör.

Mina huvudsakliga intressen är dekadent och symbolistisk lyrik, sekelskifteslitteratur, schamanism och runologi. Jag också en hejare på korybantisk dans och rasbiologins historia.

"Alldeles som korybanterna, som aldrig dansa utan i besinningslöst tillstånd, så äro också de lyriska diktarna från sina sinnen, när de dikta sina sköna sånger; de måste komma in under harmoniens och rytmens makt och bli gripna av backantisk yra." - Platon (427-347 f.Kr.)

13 augusti 2005

Att vishetens skatt förnämligast ligger i böckerna

Jag, Antonius Magliabechius, vitterhetens riddare, låter härmed Richard de Bury (1287-1345) sätta ribban för detta mitt första bidrag till dagens bloggsjuka värld:

"Vishetens och kunskapens eftersträfvansvärda skatt, som alla människor af naturlig instinkt eftertrakta, öfvergår oändligt all världens rikedom. I förhållande till den äro ädla stenar utan värde, i jämförelse med den är silfver lera och det rena guldet sandstoft, i dess glans förmörkas sol och måne, mot dess underbara sötma kännas honung och manna bittra. O dyrbara vishet, som ej försvinner med tiden, evigt blomstrande kraft, som aflägsnar allt orent från den, som äger den! O himmelska gåfva af Guds frikostighet, som stiger ned från stjärnornas Fader för att lyfta den tänkande själen upp till himmelen. Du är förnuftets himmelska näring; de som äta dig, skola hungra efter mer; de som dricka dig, skola törsta efter mer; du är harmonien, som bringar glädje åt den trötta anden; den som hör dig, skall ingalunda oroas. Du är sedernas väktare och regel; den som handlar i enlighet med dig, skall icke synda. Genom dig regera konungarna och skipa lagstiftarna rätt. De som utan dig skulle smidt om sina spjut till trädgårdsknifvar och plogbillar eller rent af med den förlorade sonen skulle vakta svin, bortlägga genom dig sin medfödda råhet, rensa sina tankar och sitt språk, rycka upp lastens törnen med rötterna och uppnå ärans höjder och blifva fäderneslandets fäder och furstars följeslagare. Hvar månne ligger du dold, utvalda skatt? Hvar skola de törstande andarna finna dig?
I böckerna har du tvifvelsutan slagit upp din tälthydda, där den Högste, ljusets ljus, lifvets bok, gifvit dig plats. Där mottager dig hvar och en som frågar efter dig, där finner dig den som söker dig och för dem som klappa påträngande varder desto snarare upplåtet. I dem breda cherubim ut sina vingar, för att den studerandes förnuft må stiga mot höjden och kasta sina blickar från pol till pol, från solens uppgång och nedgång, från nordan och sunnan. I dem innehålles och dyrkas begreppsmässigt den obegriplige själf, Gud den allrahögste; i dem uppenbarar sig de himmelska, jordiska och underjordiska tingens natur; i dem skipas den rätt, efter hvilken hvarje stat styres; i dem äro den himmelska hierarkiens rangklasser kännetecknade och demonernas välden beskrifna, hvilka hvarken öfverträffas af Platos idéer eller funnos inbegripna i Cratos lära. I böckerna finner jag de döda likasom lefvande; i böckerna förutser jag det kommande; i böckerna framläggas krigets bragder; ur böckerna framgå fredens lagar. Allting förgår och tvinar bort med tiden; Saturnus upphör icke att uppsluka dem, som han föder. Glömska skulle hölja all världens ära, om icke Gud gifvit de dödliga ett botemedel i böckerna. Alexander, världens underkufvare, Julius, Roms och världens inkräktare, som, själf den främste till vett och vapen, i en person lade beslag på makten, den trogne Fabricius och den stränge Cato skulle i dag vara glömda, om de ej haft understöd af böckerna. Fästen jämnas med marken, städer förstöras, triumfbågar smulas i grus, och hvarken Påfve eller Konung skall kunna finna något, som lättare än böckerna förlänar evighetens privilegium. En bok, en gång skrifven, skänker sin författare till gengäld, att han, så länge boken finnes till, icke kan förgås, utan förblir athanatos (odödlig), såsom Ptolemaeus vittnar i prologen till Almagest: den har icke dött, som gifvit kunskapen lif.
Hvem kan därför förmedelst någonting af annat slag bestämma värdet på böckernas obegränsade skatt, ur hvilken den lärde författaren hämtar nytt och gammalt? Sanningen, som öfverträffar allting, som öfvergår konung, vin och kvinnor, hvars hedrande framför vänner är en helig plikt, som är en väg utan afvägar och ett lif utan gräns, som den helige Boethius tillade en trefaldig tillvaro, i tanke, tal och skrift, synes till den största båtnad dväljas i böckerna och där sätta rikaste frukt. Ty talets kraft förgår med ljudet, och den sanning, som ligger dold i tanken, är en undangömd visdom och osynlig skatt, men den sanning, som framlyser i böckerna, längtar att uppenbara sig för hvarje läraktigt sinne. Den erbjuder sig för synen, då den läses, för hörseln, då den höres, vidare på visst sätt äfven för känseln, då den låter sig afskrifvas, inbindas, korrigeras och konserveras. Tankens instängda sanning är uppenbarligen icke behaglig, äfven om den tillhör en ädel själ, enär den saknar sällskap, och hvarken syn eller hörsel dömer om den. Talets sanning är tillgänlig endast för hörseln och undgår synen, som visar oss flera skiljaktigheter mellan tingen, och, anknuten som den är till den omärkligaste rörelse, börjar och upphör den så att säga på en gång. Bokens skrifna sanning däremot är icke öfvergående, utan beständig; den erbjuder sig öppet för blicken, och trängande genom ögonens öppna hvalv, förnimmelsens förrum och inbillningens sal går den in i förnuftets kammare och sträcker ut sig på minnets läger, där den aflar själens eviga sanning.
Till sist må öfvervägas, hvilken bekväm form af undervisning ligger i böckerna. Huru lätt tillgänglig, huru fördold! Huru tryggt blotta vi icke för böckerna utan skamkänsla den mänskliga okunnighetens armod! De äro läsare, som undervisa oss utan ris och färla, utan vreda ord, utan betalning i kläder eller penningar. När du nalkas dem, sofva de icke; när du spörjer och frågar, hålla de sig icke undan; de banna icke, om du tager miste; de skratta icke, om du är okunnig. O böcker, som allena ären frikostiga och fria! I gifven åt hvar och en, som beder, och frigifven alla, som nitiskt tjäna Eder. I huru många tusen bilder ären I icke anbefallda åt de lärde i den åt oss genom gudomlig inspiration skänkta Skriften! Ty I ären den djupaste vishets grufvor, till hvilka den vise sänder sin son att därur upphämta skatter, Ordspr. 2; I ären brunnar med lefvande vatten, hvilka fader Abraham först gräfvde och Isak rensade och hvilka filistéerna ansträngde sig att fylla, 1 Mos. 26. I ären sannerligen härliga ax, fyllda av korn, värda att gnuggas endast af apostoliska händer, för att därur må utgå ljuflig näring åt hungrande själar, Matt. 12. I ären gyllende krus, i hvilka manna förvaras, klippor, som flyta af honung, eller hellre honungskakor, jufver, öfverfyllda af lifvets mjölk, ständigt fyllda förrådskammare. I ären lifvets träd och paradisets fyrdelade flod, af hvilken människoanden näres och det torra förnuftet vattnas och öfvergjutes. I ären Noas ark och Jakobs stege och de rännor, genom hvilka deras afkomma blir brokig, som beskåda dem; I ären vittnesbördets stenar och de krukor, som dolde Gideons facklor, Davids väska, ur hvilken släta stenar framtagas att därmed slå Goliath till marken. I ären templets gyllene käril, den andliga krigsmaktens vapen, genom hvilka den Ondes spjut tillintetgöras, fruktbärande olivträd, En-Gedis vingårdar, fikonträd, som aldrig äro ofruktsamma, brinnande lampor att alltid hålla i händerna, ja, allt det bästa i Skriften kunna vi tillämpa på böckerna, om vi hade lust att tala bildligt."